OMXS30 fick en imponerande start på året med en uppgång på knappt 5% procent i januari. Vid första anblick kan det se ut som en klassisk rapportsäsongseffekt: stark orderingång, god lönsamhet och positiva guidning inför Q1 från de stora industribolagen. Men frågan är om vi redan nu börjar se effekter av kommande satsningar inom samhällskritiska funktioner. Vi undersöker hur dessa satsningar ser ut och vad som driver utvecklingen

Industrin är Sveriges ekonomiska ryggrad

Sverige är världsledande inom en rad olika branscher och produkter. Verkstad, energi, gruvor, fordon och avancerad tillverkning står för en stor del av BNP, export och sysselsättning. Det är därför rapporterna från bolag som ABB, Sandvik, Epiroc, Atlas Copco och Volvo Group får så stor genomslagskraft. De är inte bara en temperaturmätare på företagen själva, utan på den svenska ekonomins framtida riktning.

En historisk upprustning driver efterfrågan

Det som nu sker i Sverige och Europa är inget vanligt konjunkturcykliskt uppsving. Det är en bred, politiskt prioriterad upprustning av samhällskritiska funktioner, där investeringarna är långsiktiga och strategiska. Det är många miljarder som ska investeras under en lång period.

Sverige står inför en av de största infrastruktursatsningarna i modern tid. Riksdagen har beslutat om 1 171 miljarder kronor till transportinfrastruktur fram till 2037, vilket är 46% mer än tidigare genomsnittliga planer det samtidigt som EU driver på med gigantiska program som NextGenerationEU och Green Deal. Dessa satsningar riktas mot energi, försvar, råvaruförsörjning och digitalisering och innebär investeringar på omkring 1 000 miljarder euro över tio år. Det här är inte konjunkturpolitik. Det är en strukturell omställning av Europas industriella bas, och svensk industri är en betydande del av den utvecklingen.

De största satsningarna sker inom:

• Försvar och säkerhet – modernisering av materiel, logistik, sensorer och infrastruktur.
• Energi och elektrifiering – utbyggnad av elnät, kärnkraft, batterier och industriell elektrifiering.
• Gruvor och råvaruförsörjning – EU:s mål att minska beroendet av Kina driver investeringar i svensk gruv- och processindustri.
• Digitalisering och automation – industrin moderniseras i snabb takt, vilket gynnar bolag inom robotik, mjukvara och avancerade system.

Det här är områden där svensk industri redan är globalt konkurrenskraftig och efterfrågan på dessa produkter nu ökar.

FoU – för en framtida stark konkurrensfördelen

En av förklaringarna till svensk industris styrka är dess exceptionellt höga FoU‑intensitet.

Svenska företag investerade över 166 miljarder kronor i forskning och utveckling under 2023, vilket gör Sverige till EU:s mest FoU‑intensiva näringsliv. Flera av våra största industribolag ligger dessutom i den globala toppen när det gäller FoU‑investeringar som andel av omsättningen.

Det är resultatet av årtionden av strategiska satsningar på:

• avancerad teknik
• materialinnovation
• elektrifiering
• automation
• försvarssystem
• energieffektivisering

Orderingången i flera stora industribolag visar:

• fler långsiktiga projekt
• ökade investeringar i kritisk infrastruktur
• stabil efterfrågan trots global osäkerhet
• starka orderböcker inom energi, gruvor och försvar

Detta är till del en effekt av de satsningar som nu görs både i Sverige och i Europa, vi går in i en ny epok där vi rustar Sverige och Europa dels till en ny framtid där vi måste klara vissa samhällskritiska funktioner utifrån en ny ordning men också för ett bättre fungerande samhälle

Även om svensk industri är FoU‑intensiv, globalt konkurrenskraftig, har en bra positionering i Europas strategiska omställning så behöver man ställa sig frågan hur mycket det här tar fokus och energi från andra satsningar som är mer rationella i ett samhällsbyggande. De stora satsningarna på transport, energi och elnät är till stor del investeringar som ändå hade behövts för att klara ett modernt samhälle — de är en återställning efter två decennier av underinvesteringar.

Det som verkligen förändrar balansen i statsbudgeten är de kraftigt ökade försvarsutgifterna. Det är här den nya geopolitiska ordningen märks tydligast, och det är här resurser riskerar att tas från traditionella välfärdsområden. Men å andra sidan får man se det som att vi under många år kunnat fokusera på annat och sluppit dessa kostnader.

Kanske är detta början på en ny industriell epok och till del ett paradigmskifte. Framtiden får visa oss svaren